Jag har ju varit här i över fyra månader men jag slutar aldrig förvånas över hur otroligt trevliga amerikanare är. I lördags efter au pair möter gick vi över en parkeringsplats och en bil några meter framför oss backade ut från sin parkeringsruta. Precis som man gör på en parkeringsplats. Men mannen som satt i bilen vevade ner rutan och sa excuse me till oss. Samma grej hände när jag var ute och promenerade en dag och var tvungen att stanna upp för att en kvinna körde ut från sitt garage, även hon vevade ner rutan och sa excuse me. Och för att inte tala om mataffärerna. När jag går i en mataffär går jag runt och letar efter det jag har, jag väjar för folk och folk väjar för mig. Skillnaden är att jag bara går medan folk runtomkring mig säger excuse me i varje litet tillfälle som finns. Möter man någon i dörröppningen till affären säger man excuse me och håller upp dörren. Möter man någon ute på gatan säger man hi how are you. Går man in i en affär har man genast tre expediter som frågar hur man mår, vad man letar efter eller om man behöver hjälp. Sen så har de inte ketchup på pasta för ketchupen ska man tydligen bara doppa kyckling och pommesen i. Inget smör på smörgåsen, bara pålägg och typ majonnäs eller senap. Sausage som jag lärde mig betydde korv ser ut som en hamburgare. Och beställer du en sandwich och tror att du kommer få en brödbit med pålägg och en grönsak har du fel, du får en stor macka som ser ut som hamburgare med bröd.
Som sagt amerikanare slutar aldrig förvåna.
Haha älskar de här reflektionerna :) Måste vara häftigt att tillbringa så lång tid i ett helt nytt land.