Can't you see that you're lost without me
Jag har mer och mer börjat inse att jag faktiskt åker snart. Att om lite precis 3 och en halv vecka står jag på flygplatsen i Arlanda. Liksom ska jag??? Det som så länge har varit med i någon diffus plan om verkligheten ska plötsligt bli verklighet!? Trots att jag nu både fått visum, flyginformation OCH mejl från min blivande LCC, kan jag verkligen inte föreställa mig själv gå av flyget i New York. Och jag kan verkligen inte se mig själv faktiskt stå på marken framme i Tampa.
Men samtidigt vet jag ju att det kommer att ske. Och att jag då bara har 3 och en halv vecka kvar i Sverige skrämmer mig. Hur ska jag hinna träffa alla jag vill träffa? Hinna packa och klara av att komma ihåg allt som måste göras?
Men trots att alla dessa tankar snurrar är jag ju såklart supertaggad och vill ju typ bara resa nu nu nu.