Au pair i Utah

Det går inte ens att föreställa sig hur det kommer vara att jobba som au pair förrän man är där. Det är inget drömliv, ingen dans på rosor. Det handlar inte om att glida runt i någon häftig stat i USA, att leva nåt slags amerikanskt coolt liv du ser om på film. Det är att jobba heltid, 40-45 timmar per vecka med barn som du blir illa tvungen att prata engelska med. Det är att vara ansvarig för någon annans ungar på heltid. Att hämta och lämna från skolan, göra läxor, laga mat och mellanmål, leka lekar och spela spel, duscha dem, borsta deras tänder, tvätta deras kläder, städa deras rum, vara ansvarig för deras säkerhet och uppfostra dem. Egentligen är det helt sjukt. Att helt utlämna sina barn till en ung människa som förmodligen aldrig varit ansvarig för barn på det sättet. Sen så bor du på din arbetsplats. Dina värdföräldrar ska både ta hand om dig och välkomna dig in i deras familj men de ska också vara dina chefer. Det är så många bitar som ska gå ihop så egentligen är det inte konstigt om det inte kommer funka. Innan jag åkte, på alla möten man skulle vara med på och papper man läste så var rematch den absolut sista utvägen. De nästan garanterade en att man skulle trivas som fisken i vattnet i sin blivande värdfamilj. Så är det ju verkligen inte och tur är det ju ändå att när det inte funkar finns det lösningar. 

 

Det som först händer är att ens kontaktperson från organisationen kommer över för att ha ett "exit meeting", ens LCC i mitt fall då jag åkte med Cultural care. Det där mötet är typ det värsta jag vart med om, var helt förstörd efteråt. Du sitter där vid ett bord med värdföräldrar och LCC, LCCn som någon slags medlingspunkt men dessvärre enbart för att försvara familjerna, för att se till att familjen ska få en ny, bättre au pair. På mitt första möte hade jag inget att säga till om alls. Jag kunde inte berätta min verkliga anledning till varför det blev som det blev pga omständigheterna så allt vändes mot mig. På mitt andra möte blev jag inte ens tillfrågad. Mina värdföräldrar berättade deras sida av saken, vi skrev under papper och sen blev jag ivägskickad då de skulle prata "privat" med LCCn. Så otroligt dåligt. 

 

Sen får man två veckor på sig för att hitta en ny familj. Två veckor och annars blir man hemskickad. Man bor hemma hos sin värdfamilj och jobbar precis som förut. Vissa au pairer måste bo hemma hos sin LCC men det är mer extrema fall. Ens program director som sitter på huvudkontoret ringer upp en för att bekräta osv. Som au pair får man ett "transition document" inne på sin profil, ett dokument som förklarar varför det blev en rematch, som innehåller referenser osv. Värdfamiljen får inget dokument alls på sin profil. Sen börjar den otroligt stressfyllda matchningsprocessen under två veckor för att hitta en ny familj. Det innebär att ens au pair profil blir synlig på organisationens hemsida, där familjer går in för att leta efter en familj. Som au pair kan man inte göra någonting. Man sitter där och väntar på att någon familj ska lägga till en i deras profil. Sen kan man inte ta bort familjen från sitt konto förrän det har gått 24 timmar om inte tar bort en själv tidigare. Vilket kan vara OERHÖRT irriterande. Speciellt om det är en familj du inte alls kan tänka dig, typ att det står att du max vill ta hand om två barn och de har fyra, för grejen är att ingen annan familj kan se din profil under tiden de har "paxat" dig. Oerhört frusterande att sitta där i 24 timmar och inte kunna göra någonting annat än att vänta, eventuellt desperat mejla dem några gånger och be dem ta bort dig. 

 

Under själva matchningsprocessen, när man väl fått en vettig familj inne på sin profil och bokar ett skypemöte gäller det bara att fråga, fråga, fråga. Fråga alla frågor man någonsin kan tänka på. Min värdfamilj i Tampa var väldigt bra just som en värdfamilj så när jag sen hade mina skypeintervjuer trodde jag att det var för givet att alla familjer var så. Ganska dumt så här i efterhand då denna familj var raka motsatsen. Sen att fråga om exempel också. Vad betyder det att jag kan låna bilen, när och hur ofta. Vad betyder det för er att få vara en del av familjen osv. Man måste vara petig och noggrann men samtidigt öppet för alla familjer. Efter det är det bara att hoppas på det bästa. Antingen hittar man sig en superbra familj eller så bokar organisationen flygbiljetten hem åt dig.